Nostalgitrippen ”lirare vi minns” är tillbaka på allvar.
Först ut i år är Fredrik ”Lilla” Persson, som spelade ihop med Patrik ”Bjärred” Andersson, hade Tommy Söderberg som förbundskapten i U21-landslaget och som i dag spelar i korpen med ett sargat knä.
– Jag har fortfarande ont och kan knappt spela 25 minuter, säger den förre mittfältsstjärnan.

Namn: Fredrik ”Lilla” Persson.
Född: 1973.
Bor: Centrala Kristianstad.
Familj: Ja.
Yrke: Försäkringsmäklare på Hagberg & Partners i Kristianstad.
Landskamper: Runt 30 i pojk-, junior- och U21-landslagen.
Klubbar: Winnö IF (–1985), Vilans BoIF (1986–89), Kristianstads FF (1990), Malmö FF (1991–92), IFK Hässleholm (1993–94), Trelleborgs FF (1995–97), Kristianstads FF (1998–2003), Kristianstads BI (2007), Kristianstad BoIS (2008).

Mitt livs match
– Det är skitsvårt att säga, men ett minne jag har är min första allsvenska match från start. Jag spelade i Trelleborg och vi mötte Hammarby på Söderstadion… men jag vet i fan om jag var så bra. Ett annat minne är debuten i U21-landslaget på Idrottsparken i Köpenhamn.

Bästa tränaren
– Anders Linderoth. Det är många som har bidragit med sitt men när jag hade Anders i Hässleholm var jag som bäst. Då var jag frisk… sedan började knäet strula när jag kom till Trelleborg.

Landslagstiden
– Jag har gjort ett 30-tal landskamper i pojk-, junior- och U21-landslagen. Det blev ett mästerskap – pojk-EM i Tyskland som 16-åring.

Sämsta fotbollsminnet
– Det var skitjobbigt när vi missade att gå upp i allsvenskan med IFK Hässleholm. Vi hade ett väldigt bra läge inför returen hemma och jag var inte speciellt bra i den matchen. Det känns extra tungt. Annars är det knäproblemen. De har gått in i samma knä fem gånger och det har aldrig blivit bra. Jag har fortfarande ont och kan knappt spela 25 minuter i korpen.

Fulaste spelaren jag mött
–  Fulaste vet jag inte, men Marcus Lantz var jobbig att möta. Han var tuff och hade käften med sig, men han var jävligt duktig också.

Bästa fotbollskompisen
– Bortsett från dem här hemma, som är mina riktiga kompisar, så får jag säga Anders Andersson. Vi kom samtidigt till MFF och håller fortfarande kontakten. Vi spelade i landslagen tillsammans också.

Bästa medspelaren
– Patrik ”Bjärred” Andersson. Vi spelade tillsammans i en säsong innan han blev proffs och han var skaplig, kan man säga. Han var en ledare och man var på helspänn hela tiden när han var i närheten. Man såg redan tidigt att han skulle bli bra.

Smeknamnet
– Det är från Färlövstiden. Vi var tre Fredrikar som bodde grannar och jag var yngst och minst. Då blev det ”Lilla”.

Något jag ångrar
– Nej, jag är nöjd med mina val av klubbar. Jag kunde inte gjort annat. Jag ska inte bara skylla på det, men det hade varit roligt att se vad som hade hänt om man fått vara hel under Trelleborgstiden.

Det gör jag i dag
– Jag jobbar som försäkringsmäklare på Hagberg & Partners i Kristianstad. Jag har inga uppdrag inom fotbollen, jag har fått förfrågan från KFF men det är mycket med jobbet. Jag spelar lite i korpen, det är det enda jag gör fotbollsmässigt.

Mina bästa lagkamrater/drömlaget
Målvakt: Jonnie Fedel (Malmö FF).
Backar: Janne Pettersson (KFF), Patrik ”Bjärred” Andersson (MFF), Teddy Lucic (U21-landslaget).
Mittfältare: Leif Engqvist (MFF), Fredrik ”Lilla” Persson, Patrik Sundström (MFF), Jesper Blomqvist (U21-landslaget).
Forwards: Martin Dahlin (MFF), Dan Corneliusson (MFF), Lasse Larsson (MFF).

Kristianstadsbladet okober 1974.

Han har vunnit tre SM-guld, gjort mål i sin allsvenska debut, nätat på Camp Nou i Barcelona och spelat i svenska A-landslaget.
Serien Lirare vi minns är tillbaka har nu kommit till den vasse yttern från Hanaskog – Tommy Evesson – som gick till rätt klubb i precis rätt tid.
Vet du varför jag ringer?
– Nej, det är väl ingen som minns mig. Jaså, det måste vara någon jag har sparkat på benen (skratt)…
Hur minns du din spelarkarriär?
–  Jag spelade nio säsonger i Öster och var med och tog sju medaljer. Jag var där under hela storhetstiden.
1976 gjorde du fyra A-landskamper. Var det bästa säsongen?
– Jag gjorde tolv mål i allsvenskan den säsongen, men roligaste året var 1978 när vi tog första guldet. 1980 och 81 var också roliga år när vi hade en jäkla konkurrens i laget.
Hur gick det till när du värvades till Öster?
– Vi spelade mot Wisseltofta och vann med 10–0 och jag gjorde sex mål. Stig Svensson var på plats jag förstod att det var mig han tittade på. Jag var uppe och provspelade på hösten 1973 och flyttade upp till Växjö i november.
Men du spelade i Hanaskog 1974?
– Öster åkte på turné till Indonesien, men jag fick inte åka med eftersom jag inte var spelklar. Jag åkte hem igen och spelade med Hanaskog ett år till.
1975 var du tillbaka i Öster och det blev succé direkt?
– Ja, jag hade riktigt flyt. Vi slog Hammarby med 2–1 i premiären och jag gjorde båda målen.
Du kallades också ”Malmö-dödaren” eftersom du gjorde det till en vana att sänka MFF. Gillade du inte Malmö FF?
– Öster var mitt lag, men jag gjorde lumpen på LV4 i Malmö och Eric Persson ville ha mig till Malmö. Men jag tränade med Håkanstorp, ett division V-lag i Malmö, i stället och tyckte aldrig om Malmö. Det var lite rivalitet på den tiden.
Förutom gulden och landskamperna. Vilka är din bästa minnen från karriären?
– Europacupmatcherna. 1975 mötte vi Roma i Uefacupen. Vi slog dem med 1–0 hemma och jag gjorde målet. Samma år mötte vi Barcelona på Camp Nou. Vi förlorade med 1–5 men jag gjorde vårt mål. Jag minns också när vi slog skotska Hibernian med 4–1 hemma. Målvakten Göran Hagberg var skadad liksom reservmålvakten. Vi fick kasta in 17-årige Thomas Ravelli och han gjorde en kanonmatch.
Du flyttade hem och avslutade spelarkarriären i Hanaskog och gjorde sedan drygt tio år som tränare. Men vad hände sedan?
– Jag är inte alls engagerad inom fotbollen längre. Jag har tappat intresset totalt.
Varför?
– Jag vet inte, men jag tycker inte spelarna tar det på allvar. Fotbollen verkar komma i andra hand.
Du ser inte ens Hanaskog längre?
– Nej, jag har inte sett dem i år och frågan är om jag går dit?
Du är inte sugen att ta upp tränarkarriären?
– Nej, absolut inte. Jag har det alldeles för bra nu.

Namn: Tommy Evesson.
Ålder: 57.
Bor: Hanaskog.
Yrke: Målare.
Spelarkarriären: Hanaskogs IS (–1974), Östers IF (1975–1983), Hanaskogs IS (1984–1989).
Tränarkarriären: Hanaskogs IS (1990–92), Vinslövs IF (1993–94), IFK Knislinge (1996–97), Bjärlövs IF (1998–2003).
Meriter: 4 A-landskamper (alla 1976) och tre SM-guld (1978, 1980, 1981) med Öster.

Per Harrysson med Henrik Larsson när den stora tränarbomben släpptes tidigare i vintras.
Bild: Scanpix

Han spelade allsvenskt i tre klubbar och gjorde två sejourer i Mjällby under sin drygt tio år långa elitkarriär.
I dag är Per Harrysson vd, ungdomstränare, styrelseledamot i Landskrona BoIS och framförallt en av männen bakom den glödheta tränarvärvningen av ”Henke” Larsson.
– Ja, jag var ganska drivande i den frågan. Jag kände honom inte sedan tidigare, men vi möttes några gånger som spelare.
Landskrona BoIS är plötsligt glödhett igen?
– Ja, det är jävla tryck. Det märks bland sponsorerna och souvenirförsäljningen.
Vad gör du när du inte värvar spelare och tränare till Landskrona?
– Jag är vd på en webbyrå i Malmö. Jag och Jonas Persson från Arkelstorp (före detta fotbollsspelare i Bromölla och Horna Fure) driver den tillsammans. Jag är vd och han är vice vd. Sedan tränar jag Löddes 97:or där min son Johan spelar.
Den egna spelarkarriären är över alltså?
– Ja, sista året var 2006 i Lödde. Jag har ett knä som bråkar ganska mycket och är relativt försiktig nuförtiden.
Hur känner du när du ser tillbaka på din karriär?
– Jag fick ut mycket av min karriär och jag är jättenöjd. Jag tror inte att jag kunde blivit bättre än vad jag blev – jag saknade speeden för att bli riktigt bra. Jag är nöjd med att jag gjorde rätt val och bytte klubbar i rätt tid. Sedan är jag nöjd med att jag kombinerade fotbollen med att plugga. Det har jag haft nytta av.
Vilken var din bästa tid i karriären?
– 1990 i AIK gick riktigt bra. Jag spelade samtliga 22 matcher. 1992 i Landskrona BoIS var också en bra säsong när jag blev trea i söderettans skytteliga efter Henke Larsson och Mats Magnusson. 1989 i Mjällby var också ett bra år.

Namn: Per Harrysson.
Ålder: 42.
Född: Åhus.
Bor: Löddeköpinge.
Familj: Fru och två barn.
Yrke: VD på webbyrån KAN Malmö AB.
Klubbar: Horna Fure IF (–1981), Vilans BoIF (1982–85), Malmö FF (1986–87), Mjällby AIF (1988–89), AIK (1990–91), Landskrona BoIS (1992–94), Mjällby AIF (1995–97), Svalövs BK (1999–2001), Kävlinge GIF (2002–2005), IF Lödde (2006).
Meriter: 50 allsvenska matcher (31 i AIK, 18 i Landskrona, 1 i Malmö FF) och 8 allsvenska mål. Runt 25 pojk- och juniorlandskamper.

Bild: Bosse Nilsson

Fotbollsbloggens serie med lirare vi minns fortsätter nu efter ett längre uppehåll med andra delen och vi undrar alla så klart alla vad som hände med kultbacken Ola Nilsson efter avslutningen i VMA 2003?
– Jag hade tänkt spela en säsong i VMA och sedan lägga av, men det blev bara en halv säsong. Jag känner fortfarande av knäskadan, men det är mycket bättre nu än det var 2003.
Samma år valdes du även in i Helsingborgs IF:s styrelse. Hur länge var du med där?
– I två och ett halvt år.
Har du några fotbollsuppdrag i dag?
– Nej, ingenting. Min son Olle (drygt sex år) spelar i Råå IF sedan ett år tillbaka och jag följer honom. Annars är det ingenting – och när man kommer bort från den världen är det inte så aktuellt längre.
Är sonen lik farsan i spelstilen?
– Ha, ha… ingen aning. När jag var så gammal som han är nu hade jag inte rört en fotboll.
Kan man se dig på Olympia någon gång?
– Det blir inte så ofta och 2009 var jag varit urusel på att ta mig dit. Det är så mycket annat på helgerna.
Vad gör du till vardags?
– Jag jobbar på Handelsbanken i Helsingborg. Jag placerar till de som har för mycket pengar och lånar ut till de som har för lite.

Namn: Ola Nilsson
Ålder: 36.
Bor: Råå, utanför Helsingborg.
Klubbar: Villands Vånga IK (1988), Ifö/Bromölla IF (1989-90), Helsingborgs IF (1991–2002), VMA IK (2003).
Meriter: Svensk mästare med Helsingborgs IF 1999, cupmästare, spel i Champions League och 50 P, J- och U21-landskamper.

Då: Kultspelare med över 500 A-lagsmatcher i Helsingborgs IF. Svensk mästare 1999 och avslutade karriären hemma i VMA 2003.
Nu: Gift tvåbarnsfar, bor i Råå och jobbar på Handelsbanken i Helsingborg.

Vilka lirare vill ni veta mer om? Fotbollsbloggen tar tacksamt emot alla förslag.

Roger Magnusson
Då: Artist, dribbler och fransk ligamästare två gånger under storhetstiden i Olympique Marseille. Hade ett framgångsrikt samarbete med kroaten Josip Skoblar och är för evigt älskad i OM. Blev knäskadad och flyttade hem till Helsingborgs IF 1976, men snabbheten var borta och efter en kort sejour i HIF avrundade Roger karriären i Vilans BoIF i division III. Där tjusade Magnusson publiken med sina dribblingar och gjorde Peter Malm till skyttekung.
Nu: Har bott i Kristianstad i 30 år och lever i dag ett lugnt och tillbakadraget pensionärsliv i centrala stan. Ofta synlig på KFF:s hemmamatcher.

Född: 20 mars 1945.
Klubbar: Blomstermåla (-1960), Åtvidabergs FF (1961-65), FC Köln (1966-67), Olympique de Marseille (1968-1974), Red Star FC (1974-76), Helsingborgs IF (1976), Vilans BoIF (1977-79).
Meriter: 14 A-landskamper (3 mål), fransk ligamästare 1971 och 1972, fransk cupmästare 1969 och 1972 och utsedd till Frankrikes bästa utländske spelare 1969.

Fotbollsbloggen planerar inom kort att dra igång ett nytt återkommande inslag: Lirare vi minns.
Vilka lokala fotbollsnamn skulle ni vilja se?
Det går naturligtvis bra att droppa förslag och önskemål här.

Trevlig helg!