Texter taggade med ‘Sparbanken 1826’

Skadat varumärke?

Publicerad den 21 september 2012 klockan 16:28 av Jonas Duveborn

Regionrådet Henrik Fritzon (S) och kommunalrådet Heléne Fritzon (S), är bägge huvudmän i Sparbanken 1826. Därmed har de ett avgörande inflytande på vilka effekter den misstänkta brottsligheten i Panaxia får för bankledningen.
Henrik är inte nöjd med bankens sätt att hantera Panaxia, Heléne är det. De har olika syn på om affären skadar Bankens varumärke.
Så kan det vara.
Den svåra frågan är nu om åsiktsskillnaden skadar varumärket Fritzon.

Vitsen med vinsten

Publicerad den 16 mars 2012 klockan 21:15 av Jonas Duveborn

Bo Bengtsson, vd på Sparbanken 1826, stod upp för vinst och verksamhet på Kristianstadsbladets utfrågning på Krinova i torsdags. Fattas bara annat. Han chefar för en guldkalv med ambitioner att ta samhällsansvar.
När jag i efterhand reflekterar över det samtal jag hade med Bengtsson är det just Sparbankens särskilda uppdrag som återkommer.

Vinst är en förutsättning för varje företag, men övervinst? De fyra storbankerna – Nordea, SEB, Handelsbanken och Swedbank – har ökat vinsten från 2010 till 2011 med 17 procent. Efter skatt tjänade de tillsammans 60 miljarder kronor. Enligt finansmarknadsminister Peter Norman (M) bidrar en normalfamilj i Sverige med 2 800 kronor i månaden till bankernas vinst.
Sparbanken 1826 är Sveriges största fristående sparbank, fusionerad av 30 mindre sparbanker. Den är visserligen fortfarande nationellt en nischaktör, men definitivt en lokal gigant. Från 2010 till 2011 ökade vinsten efter skatt från 34 miljoner kronor till 103 miljoner.
Om det är en övervinst eller inte kan naturligtvis diskuteras. Kapital behövs för både verksamhet och framtida investeringar. Klart är dock att Banken inte är den lokala prispressare man skulle kunna vara.
Just räntenivåerna är en djungel för bankkunderna. Listpriset gäller inte. Riksbanken visade i samband med sänkningen av styrräntan nyligen att utlåningsräntan i snitt ligger 0,2 procentenheter under listpriset. Avsaknaden av öppenhet är problematisk, vilket förekomsten av tråden #sägdinränta på Twitter visar. Visst, förutsättningarna är olika, men när räntenivån delvis sätts efter subjektiva kriterier så vaknar ett misstroende. Två identiska kunder i samma bostadsområde hanteras olika beroende på hur välsmort munläder de har. Snopen den som sedan upptäcker att den förhandlade rabatten plötsligt försvinner. Villaägarna konstaterade nyligen att bara varannan kund lyckas förhandla till sig rabatten på nytt.
En lösning vore att låta listpriserna gälla. Det skulle minska utrymmet för försäljningsteknik, men stärka bankens solkade rykte som rådgivare. Svenskarna är hårt skuldsatta. 2011 var belåningen i genomsnitt 120 procent av den disponibla inkomsten. Samtidigt är rörliga lån av tradition det svensken helst väljer, vilket skiljer svenska lånekunder från andra. Statens Bostadskreditnämnd menar att svenskarna styrs mot rörlig ränta, trots att det är mer riskabelt. Det är nämligen dyrare att binda räntan i Sverige än i till exempel Danmark och Tyskland. Dessutom är det dyrare att lösa bundna lån i förtid, eftersom man måste betala ränteskillnadsersättning. I USA och Danmark finns ingen sådan, inte heller i Tyskland efter tio år, och dessförinnan får inte bankerna göra någon vinst på ersättningen, som bankerna i Sverige gör.
Ytterligare en skillnad är att det i Sverige inte finns några lån med längre bindningstid än tio år.
Här skulle en lokal, men dominerande aktör som Sparbanken 1826 kunna göra skillnad.

Mindre makt att förändra har Banken ifråga om systemövergripande skillnader. Mobiltelefonoperatörerna stretade länge emot när frågan om att flytta nummer mellan dem kom upp. Nu gör bankerna detsamma. Med flytträtt för kontonummer skulle konkurrensen mellan bankerna förbättras. Bengtsson invände på Krinova att bankbyte fungerar bra redan i dag. Dessutom skulle ett system med flytträtt kunna vara ett integritetsproblem.
Problemet är inte större än att det går lösa, om man vill. Att 93 procent av kunderna inte har bytt bank under de senaste tre åren, trots missnöje, visar att det finns en poäng i att underlätta.

Hur Sparbanken 1826 agerar är i första hand en fråga för huvudmännen, de skulle till exempel kunna ställa krav på större kundnytta. Genom utvecklingsstiftelsen lämnar Banken en del av vinsten till det omgivande föreningslivet och insatser för samhällsutvecklingen. Så måste man inte göra. Det är heller inte ristat i sten att samhällsnyttan blir störst av att bankvinster blir till bidrag för att stödja sådant som normalt är ett kommunalt ansvar. Om pengarna går till att stärka konkurrensen blir samhällsnyttan större. Och i stället för att pumpa in pengar i allehanda befintliga projekt skulle de kunna användas för att stimulera nyföretagande.

Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu