Massmördaren Anders Behring Breiviks ”manifest” analyseras inte bara av den norska säkerhetspolisen. Vi är många som vänder och vrider på formuleringar och kopplingar.
Experter på högerextremism avfärdade snabbt det 1500 sidor långa dokumentet som ett klipp- och klistraverk: stora delar av tankegodset är sådant som cirkulerar på högerextrema sajter. De avslutande dagboksanteckningarna är annorlunda. Mer personligt, ger en klarare bild av vem Behring Breivik är och vad han grundar sitt människoförakt på.

Sydkoreanen Jai-oh Yoo, bosatt i Kristianstad, ringer och berättar att han läst i Yomiuri Shimbun, Japans ledande konservativa tidning och världens största, att Behring Breivik gärna skulle ha velat träffa den japanske premiärministern Naoto Kan. Det har inte rapporterats här.
Att den norske terroristen gillar Japans premiärminister rapporteras alltså öppet i Japan och är mer än bara ännu ”en duktig idiots” vidarebefordran av propaganda, det är – förhoppningsvis – en nationell väckarklocka. En signal om att man är på fel väg. Den japanska nynationalismen har vuxit sedan andra världskriget, odlad bland annat i offentliga institutioner som det militärhistoriska museet i Tokyo, där det framställs som om Japan aldrig någonsin har gjort någonting fel.
Nationalismen omfattas även av vänsterpolitiker. Den tidigare premiärministern Yukio Hatoyama sade att Japan måste vända åter till det lokala, bort från det globala.
Det som får Jai-oh Yoo att reagera är att japanerna hanterar Behring Breivik på ett annat sätt än vad sydkoreanerna gör, också de omnämnda i positiva ordalag i hans skrift, men då främst för den kristna väckelserörelse som dominerar Sydkorea och har imponerat på världens kristna genom sin kraftiga tillväxt. Från att ha varit en marginaliserad företeelse på den koreanska halvön för hundra år sedan säger sig en tredjedel av sydkoreanerna i dag vara aktiva kristna. Inget konstigt med det, värre att den kristna fanatismen är så utbredd. Behring Breiviks fascination för detta har sydkoreanska medier förbigått med tystnad, vilket är lika olyckligt, som det är lyckligt att japanerna vågar föra en öppen debatt om nynationalismen.
”Vi måste se fanatismen”, säger Yoo.

I Sverige heter föremålet för Behring Breiviks beundran Sverigedemokraterna.