Jag trodde aldrig att jag var typen som skulle ”riskera” att få en guldklocka. 25 år på samma ställe? Huuva!

Men idag firar jag 17 år som anställd på Kristianstadsbladet. En lite märklig känsla. Kom hit en februaridag för att jag skulle vara vikarie ett par månader. Efter ett långt tag fick jag fast anställning och sedan var det flytt från södra Skåne upp hit till nordöstra hörnan.

Det lustiga är att de 17 åren inte har känts så länge. Det kan bero på att det här jobbet är ständigt utvecklande, och att tidningen också är i ständig utveckling. Sedan beror det till stor del på alla trevliga arbetskamrater. En del är kvar, några har fallit ifrån, och ytterligare några har man mer eller mindre sett växa upp här under tiden.

Under åren har jag haft Curt Nyberg, Mats Lundman, Birgitta Mattisson och Sven-Ingvar Håkansson, Peter Melin, Håkan Bengtsson, Lasse Bernfalk och Jörgen Svensson som chefredaktörer, ansvariga utgivare och redaktionschefer. Var och en har satt sin prägel på tidningen, och Kristianstadsbladet har gått från att vara en fullformatstidning med stora mängder svartvitt till att bli ett modernt mediehus där tabloidtidningen i fyrfärg är en del, och flerkanalspublicering på webben också är en integrerad del.

Yrket har förändrats drastiskt. När jag 1989 inledde min journalistiska bana på månadstidningen Mc-Nytt var telefon och fax de modernaste redskapen, vissa lyxlirare hade mobiltelefon, och vi skrev fortfarande på våra gamla skrivmaskiner. Texter som kördes till ett sätteri där en annan person skrev in exakt samma text för att kunna köra ut det på vaxat papper från en fotosättare. Ut kom en lång textremsa som en grafiker monterade ihop på en sida, som var förritad och gissad av en redigerare. Till slut skickades sidan tilll ett repro för att plåtas av, skapa fyra filmer i olika färger, och köras till ett tryckeri.

Den digitala revolutionen har inte bara förenklat och förändrat arbetssätt, utan också gjort grafiker arbetslösa, skapat nya yrkesgrupper och ställer ett helt annat krav på journalistiken. Snabbare, mer social, mer direktkontakt med läsarna och mer alert.

Flerkanalspubliceringen innebär att man lärt sig webbfilma, och med bärbar dator och videokamera är arbetsplatsen egal. Man kan sitta var som helst (där det finns nät…) och lägga upp artiklar och filmer till webben.

Men trots alla tekniska finesser och apparater, trots alla kanaler som finns och trots alla mediehus som blivit digitala är jobbet i grund och botten detsamma:

Att roa och oroa. Leta efter sanningen. Och att berätta en god historia.

Visst kan man ta goda idéer? En fördel är att i Sverige saknar idéer upphovsrätt, om de inte är patentskyddade och ingår i någon uppfinning.
I journalistvärlden har vi alltid stulit friskt av varandra – idéer, inte texter eller bilder (även om det också hänt). Kanske det som är ett av våra bekymmer för att nå lönsamhet – alla har sneglat på varandra och få har vågat gå helt egna vägar.

Nu har vi lanserat en egen app för Kb, som bara några veckor efter lanseringen laddats ner över 7000 gånger från Android Market och Itunes. Den kommer troligen också att delvis kopieras på andra lokaltidningar. Baserar detta på att kollegor från andra tidningar är imponerade över det arbete som gjorts här och affärsmodellen, där användarna inte betalar men ändå har nytta av appen. Modellen kan stjälas, även om vi smått hoppas på att vi kan skicka runt projektledaren Håkan Ringström som konsult och berätta för andra företag hur de kan göra och undvika några misstag.

Appen har utvecklats med gemensam input från marknadsavdelning och redaktion, och utvecklaren Mobile Loyalty har varit noga med att ta till sig våra idéer. Så självklart finns det numer även ett kontaktfält, där läsarna kan tipsa oss via MMS, SMS, mejl och vanlig telefoni för att tala om vad som händer.
Just läsarmedverkan är det viktigaste för en lokaltidning. Vi kan inte vara överallt, men ni läsare ser, hör och märker vad som är på gång. Får vi inte information av er, kan vi inte göra ett bra jobb.

Det gör att jag också sneglat på Metros ide. De har lanserat Scoopshot, för att låta läsarna medverka med bilder och även kunna sälja dessa till tidningen. Hur affärsmodellen ska fungera kan man diskutera, men visst vore det kul om man kan få våra läsare att vara mer aktiva med att förmedla nyheter till tidningen. Och i förlängningen kan vi kanske använda platstjänsterna i mobilen, för att skicka ut förfrågan till just dem som befinner sig i ett visst område där det hänt något.

Goda idéer kan stjälas och utvecklas. Så nu får vi se om vi kan gå vidare med den här.