Jag brukar hävda att våra förfäder på 1700-talet var osedvanligt kloka, när de instiftade offentlighetsprincipen.

För er som inte vet, är den att likna vid en av Sveriges konstitutioner, och en av de viktigaste grundpelarna i en demokrati.

Principen ger allmänheten, inte bara journalister, rätt att ta del av allmänna handlingar, få dem kopierade eller utskrivna.

Det är klart att den principen är en viktig förutsättning för vårt arbete med att granska offentligt anställda, förtroendevalda, deras maktutövande och övrig verksamhet inom offentlig sektor.  I förlängningen är den en förutsättning för demokratin – tack vare att journalister och andra har en chans att granska, ifrågasätta och kritisera. Nålsögat och stickprovskontrollerna medför undermedvetet att många skärper sig och gör ett arbete som tål en granskning. För det finns ett stort allmänintresse i hur skattepengarna används.

Principen medför också att i princip alla handlingar som kommer in till, eller upprättas vid, en myndighet är offentliga. Det finns vissa undantag, som skydd för dem som söker vård eller socialhjälp, för speciellt utsatta, och för rikets säkerhet. Men mycket är offentligt, exempelvis alla platsansökningar som kommer in.

Kommunerna börjar allt mer tumma på delar av det som egentligen borde vara deras skyldighet att försvara i en demokrati. Allt fler politiker och högre tjänstemän vill mörka, hemligstämpla, lägga locket på, förtiga och se till att allmänheten förvägras insyn i viktiga beslut och processer. De underminerar lagen och offentlighetsprincipen och dess anda.

Ett exempel är nu utnämningen av Jan Pålsson till ny kommundirektör. Som så många andra kommuner har Kristianstad kommun i det här läget använt sig av en rekryteringsfirma, som har ”headhuntat” ett par kandidater som politiker och några av de högsta tjänstemännen i kommunen fått intervjua. Utan att papper skrivs, utan någon som helst dokumentation. ”För då blir det inget som är offentligt”, tycks kommunen tro och vill på det viset undvika insyn.

Jag har ingenting emot Jan Pålsson, och han är alldeles säkert en väldigt kompetent ledare och chef, att döma av hans tidigare erfarenheter. Men det är svårt att veta om han är det allra bästa valet, när kommunen mörkar vilka andra som varit aktuella för tjänsten.

Jag tog upp frågan häromdagen under presskonferensen med ansvariga kommunpolitiker och personaldirektör. Svaret på varför de urholkar lagen och undviker dess intentioner är ”då får vi inga kompetenta som söker”. Enligt kommunens ansvariga kommer ingen bra chef som har ett jobb i dagsläget att våga söka, om denne riskerar att namnet blir offentligt. För då kommer dennes nuvarande arbetsgivare att tycka ”så du söker dig bort? Dig kan vi inte lita på!”.

Därför har de dels ett förfarande där folk får söka, och det blir en lista med namn som blir offentlig. Dels ett förfarande med namn som vaskas fram av headhuntern. När de beslutat sig för vem, skyndar sig denne att slänga in ansökan dagen före eller samma dag som beslutet ska tas.
– Utgången ansökningstid? Sånt finns inte längre, hävdade personaldirektören.

Samma dag som kommunstyrelsen tog beslutet att anställa kommundirektören på det här sättet, antog de även en ny kommunikationspolicy för Kristianstads kommun. Där det bland annat står att ”kommunikation är ett stöd för vår politiskt styrda verksamhet att nå uppsatta mål och för att upprätthålla förtroendet mellan medborgare och folkvalda”. Det står också i policyn att de ska vara öppna: ”det vi förmedlar ska vara sant och korrekt. Vi säger som det är och döljer inte fakta”.

Ibland känns det som om vissa styrande kan stifta vilka lagar och anta vilka policies de vill. Så länge de inte följer vare sig lagen eller intentionerna, utan gör sitt bästa för att leta kryphål och undvika det som kan upplevas som besvärligt, får de kämpa hårdare för att få allmänhetens förtroende. Och för att få förtroende måste de först skapa förtroende. Som alla vet är förtroende något man förtjänar, inte får.
Om nu politiker envisas med att prata om ”politikerförakt” bör de kanske ifrågasätta vad de själva gör för att skapa förtroende.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg