Debatten om censur i medierna har startat efter det att TV4 valde att stoppa Sverigedemokraternas valfilm.
Här är två intressanta nyskrivna krönikor i ämnet av Hans Månson och Per Svensson.
Själv skrev jag den här krönikan för nästan ett år sedan.
En av sensommarens stora sportnyheter var när Kristianstads DFF:s fotbollstjejer hotade med spelarstrejk. Spelarna hade inte fått ut sina löner och laget som så succéartat startat säsongen gick nu mot en tung höst.
I veckan kom beskedet att en av klubbens mest lovande spelare, storstjärnan Antonia Göransson lämnar klubben för ett proffsäventyr med bundesligalaget Hamburger SV. Många gissade att det var ett sätt för klubben att stärka den usla klubbkassan, men den summa pengar som Kristianstadsbladets sportredaktion fick fram var under 100.000 kronor.
Samtidigt utlovas mer pengar till KDFF om Antonia väljer att stanna i Tyskland efter den första säsongen.
Det här får mig att fundera över kvinnligt och manligt.
En anledning till att Antonia uppmärksammades av den tyska proffsklubben var att hon gjorde succé i U-20 VM i Tyskland.
Det är inte så konstigt att man drar paralleller till den manlige forwarden Marcus Berg som blev en riktigt känd när Sverige arrangerade U21-EM 2009 och han svarade för sju mål – rekord i det här sammanhanget. Samma år lämnade han sin holländska proffsklubb FC Groningen för att spela just i Hamburger SV. Övergångssumman lär ha varit på tio miljoner euro – i dagsläget motsvarar det 95 miljoner kronor. Nu skrev han ett längre kontrakt, men jämför man med Antonia så skulle hon behöva spela 950 säsonger för att komma upp i samma värde!
Marknadskrafterna styr och det är inte så konstigt. En klubb som Hamburger SV i herrarnas bundesliga har alltid stor publik med dyra biljetter, höga ersättningar för tv-rättigheter och enorma intäkter både från försäljning av souvenirer och från sponsorer – men ändå!
Visst är det sjukt orättvist.
Snacka om att fotbollen behöver hjälp av en jämställdhetsombudsman.
Fotbollen berör och upprör. Det märkte jag i våras när jag skrev om matchen mellan Djurgården och Helsingborg som skulle spelas utan publik. Samtidigt valde Djurgården att porta journalisterna.
Jag tyckte att det var skillnad på publik och journalister som gör sitt jobb. Det skulle jag inte ha gjort.
Helt plötsligt jagades jag av alla supportrar till Djurgården som målade upp journalister som kaffedrickande, mazarinmumsande, gratistittande latmaskar. Det var den vecka som jag slog rekord på bloggen och jag har sällan blivit så utskälld.
Djurgården i all ära, men ska vi snacka riktig fotbollskultur så landar vi på Olympiastadion i Rom. Malena Johansson, vikarie på Kristianstadsbladet, berättar i veckans K2 om en matchsöndag som slutar med rejäl gåshud tillsammans med Romas alla supportrar.
Ja, K2 gör nu sitt andra nummer efter sommaren – en skön comeback för att snacka fotbollsspråk.
I veckan fick vi också veta att K2 nominerats till Svenska Designpriset. Nästa vecka kan du hylla K2 genom att rösta på www.designpriset.se.
En seger där skulle kännas lika skönt som om jag fick stänka dit det avgörande målet för mitt kära Stoke City på Brittania stadium – fast ännu hellre på gamla Victoria Ground – mot rivalen Port Vale (även om det var ett tag [Mjuk retur]sedan de spelade i samma serie).
På något vis händer något i Kristianstad efter det att Kristianstadsdagarna slutat och den sista handbollen kastats på beachen i Åhus. Det infinner sig ett förrädiskt lugn. I vilket fall som helst för oss på redaktionen. Det är några veckor nu när många verksamheter står helt stilla – på redaktionen skulle man kunna kalla perioden för sommartorka.
Förrädiskt är lugnet eftersom det hela tiden händer spännande saker att berätta för våra läsare och dessutom finns alltid stressen där hela – ska vi kunna hitta tillräckligt med bra nyheter så att läsarna anser att tidningen är läsvärd?
I år är det jag som sitter som ansvarig nyhetschef den period när det händer som allra minst och de flesta av våra ordinarie medarbetare är på en välförtjänst sommarledighet.
För mig är det extra kul att jobba som nyhetschef och arbeta riktigt nära medarbetarna och prata med alla de läsare som hör av sig om både stort och smått.
Vi har i år också en bra grund eftersom vi har en bra planering inför valet med egna undersökande reportage och dagens sommarsidor med olika former av fördjupande reportage.
Jag tänkte i dag ta upp ett par frågor från läsare som jag fått under sommaren. På dagens ”Fria ordsida” kan ni läsa ett inlägg från Julius där han kritiserar Kristianstadsbladet för att prioritera sport och ungdom och att vi inte anstränger oss tillräckligt mycket när det gäller annat material i tidningen. Speciellt vänder han sig mot kvaliteten på fotografernas arbete där han tror att vi inte är så noga om det inte handlar om sport.
Så är givetvis inte fallet. Kristianstadsbladets fotografer levererar dagligen bilder av högsta kvalitet och de anstränger sig lika mycket oavsett ämne.
Den senaste veckan uppmanar jag Julius att titta lite extra på bilderna från Gualövs loppmarknad (Tommy Svensson), reportaget om dressincykling (Johanna Wallin), trollsländorna (Annica Jönsson) och Tykarpsgrottan (Malin Palm) bara för att nämna något.
Jag har också fått många synpunkter på nytt om vårt sätt att hantera kommentarer på nätet. Och tyvärr är det så att bland alla seriösa kommentarer så finns det en svans av tyckare som använder nätet till att förlöjliga och förfölja andra personer och på annat vis utnyttja tryckfriheten på ett vis som inte är önskvärt.
Tidningens webbredaktörer lägger ned ett enormt arbete för att hålla debatten rumsren. Samtidigt är det ett arbete i ständig motvind eftersom många ser det som en sport att publicera sig med inlägg som strider mot våra regler. K Olsson undrar om våra regler på ”Fria ord” i dag.
På nätet har vi samma regler som för insändare i papperstidningen. Den som tycker något ska till tidningen uppge namn och telefonnummer. När det gäller personrelaterade inlägg så gäller även där de regler som vi använder oss av i papperstidningen. När det handlar om högt uppsatta politiker, tjänstemän eller personer med annan makt där beslut och synpunkter kritiseras kan man göra det anonymt.
Men jag håller med K Olsson att kommentarerna på nätet ofta är ett problem för oss och att det är svårt att dra gränserna. Vi har skärpt reglerna men det räcker tydligen inte.
Jag har själv varit inne på att alla inlägg på nätet ska undertecknas med korrekt namn eftersom tiden för en granskning är mindre än för insändare under ”Fria ord”.
Kanske blir det nästa steg?
Under fotbolls-VM har jag glatt mina vänner på Facebook genom att avslöja mitt alla tiders VM-lag 1970-2006 med en spelare om dagen. I dag blev laget komplett. Jag valde en spelare från varje land och de profiler som glatt mig mest istället för de allra bästa spelarna.
Det blev givetvis ett fantastiskt lag:
Hela laget, från vänster till höger:
Gordon Banks – Giacinto Facchetti, Paul Breitner, Lilian Thuram – Roberto Rivelino, Arie Haan (defensiv), Tomas Brolin (offensiv), Zbigniew Boniek – Diego Armando Maradona (fri roll mellan mittfält och anfall) – Teofilio Cubillas, Preben Elkjaer.
Ordern från coachen är given och realistisk: Låt inte motståndarna låna bollen och gör många mål!
Året var 1990. Det skulle spelas fotbolls-VM i Italien. Den svenske förbundskaptenen Olle Nordin mönstrade ett landslag där det myllrade av – vad vi trodde – svenska stjärnspelare, Hysén, Strömberg, Ekström, Magnusson, Thern, Schwartz och det nya fyndet, Tomas Brolin. Förhoppningarna på det blå-gula landslaget var enorma, det här kunde bli ett minnesvärt VM. Vi vet alla hur det gick. Den svenska VM-truppen anlände till Italien men marscherade snabbt hem igen, med sänkta huvuden, ett-två-ett-två-ett-två. Ciao Ciao Italia!<t$>
Jag har ändå ett positivt minne från Italien-VM liggande hemma i bokhyllan. Det är nämligen det enda år då jag lyckats få ett samlaralbum komplett. Jag startade mitt bildsamlande redan under VM i Mexiko-VM 1970. 20 år senare nådde jag mitt mål. Alla som försökt fylla ett samlaralbum med bilder vet att det krävs en ganska välfylld plånbok. För en liten knatte med en måttlig veckopeng var det ingen lätt uppgift, för att inte säga omöjlig.
Och visst balanserar företagen bakom samlaralbumen på gränsen till det omoraliska genom att sälja bilder i dolda påsar till fotbolls-tokiga knattar. För att få ett fullt album krävs förmodligen att man köper tre gånger så många bilder som albumet rymmer om man inte har många kompisar att byta med.
1990 var vi tre arbetskamrater på tidningen i Småland. Nu skulle albumet fyllas.
Vi köpte sällan påsar.
Vi köpte lådor.
Och småpojkar tittade storögt och avundsjukt när vi köpte alla bilder som fanns på lager i kiosken.
Men albumet blev fullt, även om Ronald Koeman, den holländske backbjässen var svårfångad. Inte minst genom att mina samlarkompisar dolde att de hade mängder av dubbletter för att mitt album inte skulle bli komplett först.
Men en dag satt han där. Prydligt inklistrad.
I år har jag ännu inte fått den där riktiga VM-känslan. En stor anledning är förstås att Sverige inte finns på plats i Sydafrika. Det gör att många gruppspelsmatcher känns helt betydelselösa. Samtidigt är fotbolls-VM artisteri i världsklass så visst blir det en hel del tv-tittande. Tyskland, Uruguay och Mexiko har så här långt imponerat mest på mig, och så förstås Argentina. Ett lag där det kryllar av världsstjärnorna och som leds av den kanske främste fotbollsspelaren genom alla tider – Diego Armando Maradona.
Och frågan finns alltid där. Vem är den bäste spelaren genom alla tider? Maradona, Pelé, Cruyff, Beckenbauer eller Platini? Förmodligen hittar du världens bäste fotbollsspelare i den här kvintetten.
Ingen i det här gänget platsar i mitt världslag. Jo, det blir kanske en.
I mitt lag räcker det inte med att vara världsspelare – det gäller också att ha någon form av personlighet som jag gillat. Därför blir det Paul ”Der Afro” Breitner i stället för Beckenbauer och det blir Roberto Rivelino i stället för Pelé.
@02 Bröd ojämn med indrag:Gordon Banks, Teofilio Cubillas, Giacinto Fachetti och Zbigniew Boniek är några andra lirare som platsar i mitt lag.
I helgen samlas jag och några av mina gamla fotbollskompisar för VM-helg.
Vi lär dela upp och spela tvåmål, före det att vi bänkar oss framför tv-apparaten, och jag kan bara hoppas att jag återvänder helskinnad till Kristianstad.
Och till alla er som tycker det där med fotbolls-VM är ointressant och barnsligt vill jag citera den legendariske managern för Liverpool, Bill Shankly.
”En del människor tror att fotboll är en lek på liv och död. Jag kan försäkra dig att det är mycket allvarligare än så”.
Den 14 oktober 2011. Det är dagen som ni ska lägga på minnet. Det är också svaret på en fråga som många ställer sig i dessa dagar. Vi vet att kronprinsessan Victoria och Daniel Westling gifter sig om en vecka. Vad vi inte vet är när de ska få sitt första barn. Enligt mina ovetenskapliga, men förmodligen statistiskt oantastliga, beräkningar så dröjer det 483 dagar efter bröllopsdagen. Om jag nu har räknat helt korrekt.
Det jag gjorde var att jag kontrollerade hur lång tid det dröjt efter det att en svensk tronföljare av ätten Bernadotte gift sig tills det första barnet fötts. Snittet ligger på 483 dagar.
Vill man gardera sig kanske man ska ta bort ytterligheterna, Oscar I dröjde längst efter vigseln – nästan tre år, medan det för Gustaf VI Adolf bara tog drygt tio månader efter bröllopet tills arvprinsen Gustaf Adolf föddes. I så fall ska Victoria och Daniel få sitt första barn den 23 juli nästa år.
Allt det här här är förstås bara en lek med siffror, men som mycket annat i den bröllopshysteri som vi just nu upplever kanske lika sant och relevant som mycket annat som skrivs om Victoria och Daniel.
Nu över till en helt annan fråga: Är mediernas bevakning av kungahuset för hysterisk? Frågan ställs på Aftonbladets mobilsajt. 2.751 personer har svarat, 90 procent säger ja. I tider av prinsessbröllop blir det kanske lite väl mycket. Kanske inte i Kristianstadsbladet, men jag tror inte att det går en kväll i tv-rutan utan att man kan se något specialprogram om Victoria och Daniel. I kvälls- och veckopressen hittar jag dagligen braskande rubriker och bilder på ett leende par.
Jag undrar hur de mår egentligen?
När jag ska betala mina matvaror i butiken vid kassan ser jag fyra-fem glättiga specialmagasin som pryds av ett strålande par med bländande leenden.
Och jag förundras över all denna lycka.
Hur orkar de? Hur klarar de av pressen? Hur känns det för ett ungt förälskat par att ha hela svenska folket på åskådarplats och medier från hela världen som kritiska granskare när kärleken ska förena de två?
Hade det inte varit trevligare för alla inblandade med ett sommarbröllop för den närmaste släkten och bästa kompisarna i Lingbo vita träkyrka vid sjön Lingan i Ockelbo församling?
Oavsett vad man tycker om kungahusets vara eller inte vara så är det stundande bröllopet en stor händelse.
Och stora händelser gillar vi journalister. Inte mindre än 2.300 medierepresentanter finns på plats i samband med bröllopet.
Kristianstadsbladet är också på plats. Vår ambition är att bevaka bröllopet med Kristianstadsbornas ögon.
Vi drar igång bröllopsveckan redan i dag med en bröllopsspecial i K2. Missa inte den! På webben kan du läsa mer här!
Den här veckan tar jag upp ett ämne som är angeläget för många av våra trogna prenumeranter. Av och till får Kristianstadsbladet och jag kritik för vårt sätt att hantera prissättningen. För några veckor sedan tog jag upp frågan i spalten, där jag på nytt konstaterade att en helårsprenumeration på Kristianstadsbladet i grunden är väldigt billig.
Den här gången är det signaturen ”En (för )undrande läsare” som tar upp frågan utifrån ställ där Kristianstadsbladet och även Sydsvenskan finns på olika platser och där man kan läsa tidningen som skribenten uttrycker det gratis. Så här lyder brevet:
Varför ska jag fortsätta prenumerera?
Du handlar din tidning i butiken och får betala fullt pris för den.
Bakom dig i kön får nästa person tidningen helt gratis.
Blir du upprörd då?
Så är det i dag.
När jag går på stan kan jag på olika ställen numera hitta tidningen i ställ där jag får plocka den gratis.
(Även Sydsvenskan kan jag numera plocka gratis varje dag! Så den ska jag säga upp min penumeration på helt klart.)
Det känns på något sätt helt sjukt att fortsätta prenumerera på något som jag kan få utan kostnad.
Att jag för varje år får en höjd årsprenumeration gör att det känns som om jag finansierar både webbsatsningar och gratistidningar.
Jag undrar hur tidningsutgivaren tänker?
Vill tidningen inte ha några prenumeranter? Är det meningen att den tryckta tidningen ska försvinna?
För på detta sätt med gratistidningar blir jag mindre och mindre motiverad att lojalt stötta den tryckta tidningen som prenumerant.
Det känns trist att konstatera detta, men jag tycker att prenumeranter borde se mer fördelar med att betala troget från år till år.
Inte blir det mindre korrektur- och språkfel heller för pengarna, snarare mer om jag får säga.
Är det rabatthäftet ”Lustkortet” som är belöningen? Det är ju bara för en smal marknad som kräver att man ska konsumera mera och det åt några av bladets annonsörer.
Nej Kristianstadsbladet borde visa sina kunder att det lönar sig att prenumerera mera!
En (för)undrande läsare
Först vill jag börja med att konstatera att inte Kristianstadsbladet eller Sydsvenskan delas ut gratis.
Det skribenten tänker på är att det på en rad platser finns tidningar där man som kund kan läsa tidningen under tiden man fikar på ett café eller väntar på sin tur på bilverkstaden.
Meningen är givetvis inte att kunderna till de här olika näringsställena ska kunna ta tidningen med sig hem, även om det har hänt. Det är en service som näringsställena betalar för och förhoppningsvis glädjer kunderna. Att jämföra ett cafébesök där man kan läsa tidningen med en daglig prenumeration är för mig inte relevant. Som prenumerant får du tidningen hemburen till din brevlåda före 06.00 sex dagar per vecka och det för under sju kronor och femtio öre om dagen.
När det gäller satsningen på webben så är den viktig. Kristianstadsbladet måste finnas i många fler kanaler i framtiden för att vi ska nå de boende inom vårt område med angelägen journalistik och kunna erbjuda våra annonsörer bra täckning. Föritom webben kam man i dag läsa Kristianstadsbladet i mobilen.
Avslutningsvis några rader om Lustkortet, Vi jobbar ständigt med att hitta nya och intressanta erbjudande åt våra läsare. I våra marknadsundersökningar är Lustkortet viktigt för våra läsare men inte avgörande för en prenumeration.Däremot vet jag att om inte distributionen av Lustkort fungerar får jag många samtal från irriterande läsare på samma sätt som om tidningen inte når ut till våra läsare i tid på morgonen.
Och visst fungerar morgontidningen bäst med morgonkaffet hemma vid frukostbordet. Ett stort tack till alla våra trogna prenumeranter och jag önskar alla en riktigt trevlig helg!
I söndags spelade jag golf med jobbarkompisen Magnus Grunnon och hans svåger. Efter nio hål med hyggligt stabilt spel hade jag en betryggande ledning. På tian på Åhus Västra blev det tre par. På väg mot elvan en trea med vatten före green gnäller Magnus: Varför måste de alltid placera flaggan längst ut på udden?
Jag drog min järnsjua i vattnet, en meter från ett perfekt slag. Magnus som har lite mer muskler klämde i med sin järnåtta. Rätt upp i luften, dunsar ner någon meter till höger om flagg för att sedan smyga sig mot vänster och rätt ned i koppen!
Jag tror jag blev gladast i bollen – och sedan var det inget snack – Magnus dominerade och vann.
Jag har varit två centimeter från hole in one, kanske kommer det en dag…
I veckan fick jag ett samtal från en engagerad läsare. Han ville veta varför vi skriver så mycket om Wanås? Han tyckte att det finns så mycket annat fint att lyfta fram.
Efter ett långt samtal där vi diskuterade allt från handboll, via hur Kristianstadsbladet ska nå unga läsare, till vem som egentligen äger Kristianstad stad så sa vi hej då och jag tror att vi båda efteråt kunde konstatera att vi lärt oss en hel del av samtalet.
Det finns företeelser som går utanför vardagslunken inom vårt spridningsområde. Ett sådant exempel är Wanås skulpturpark som Marika Wachtmeister satt på konstens världskarta. Mellan 60.000 och 70.000 besökare, både konstintresserade och en nyfiken allmänhet, lockas varje år till parken. På Wanås får barnen också ta rejält med plats vilket kanske inte är så vanligt i konstens traditionella utställningshallar. I parken möts besökarna av verk från mästare från hela världen – en del kan tyckas helt knäppt och svårt att förstå, annat bländande vackert. Det oväntade dyker upp bakom nästa träd.
Wanås har förvandlats till en fantastisk och unik konstoas.
Och givetvis ska Wanås få ta rejält med plats i lokaltidningen. I år är det också speciellt då chefen och grundaren, Marika Wachtmeister, lämnar över till en ny ledning. Läs mer om Marika i dag på familjesidan där hon porträtteras av kulturredaktör Sune Johannesson.
Jämför man vår bevakning av Wanås med andra företeelser inom vårt område som också har en nationell eller på gränsen till internationell stjärnglans så finns det andra saker som får ta mycket mer plats i Kristianstadsbladet.
Just nu pågår Siesta i Hässleholm. Här storsatsar Kristianstadsbladet både på att ha en bred allmän bevakning och en kunnig granskning av det musikaliska utbudet. Hela gänget med nöjesredaktör Lisa Appelqvist gör ett fantastiskt jobb både i papperstidningen och på webben. På kristianstadsbladet.se hittar du mycket extramaterial som bildspel och webb-tv.
Om två veckor startar Sweden Rock i Norje. Givetvis laddar vi också för en lika bred bevakning från hårdrockarnas stora sommarfest. Sedan följer Kristianstadsdagarna och beachandbollsfesten i Åhus också det evenemang som går utanför det vardagliga och som kräver extra satsningar av redaktionen.
Vad vill jag säga med det här? Jo, att vi på Kristianstadsbladet gärna lyfter fram det bästa av det som sker i vår bygd. Och att Wanås råkar få några extra artiklar ett år som detta är inte så konstigt.
Ibland får jag kritik för att vi är väldigt negativa vår journalistik – jag tycker inte att så är fallet. Mycket av vår dagliga bevakning kräver stora insatser för att lyfta fram positiva företeelser som är viktiga för våra läsare.
Ja, sommaren startar festligt både lokalt, men också nationellt och internationellt. Och festerna avlöser varandra de närmaste månaderna.
Givetvis ska också prinsessbröllopet skildras i tidningen med så mycket lokala vinklingar som det går.
Däremot blir det nog svårt att hitta den lokala vinkeln på årets fotbolls-VM. Det är trist.
Vi eftersträvar inte någon millimeterrättvisa i tidningen. Det är omöjligt. Däremot gör vi vårt bästa för att ge våra läsare både granskande journalistik, nyttig information och en utförlig rapportering oavsett om det gäller konst, pop, rock, sport eller prinsessbröllopet.
Chefredaktörens blogg
Namn: Lasse Bernfalk.
Yrke: Chefredaktör.
Intressen: Nyheter, sport och att ha roligt med familj och vänner (gärna på golfbanan eller runt matbordet).
