Kulturbloggen Just another Blogg.kristianstadsbladet.se weblog
Svenska språknämnden finns inte mer, den heter numera Språkrådet och är en del av myndigheten Institutet för språk och folkminnen, som genom sin tillkomst för några år sedan faktiskt bidrog till att göra Sveriges myndigheter färre, inte fler. Hur det gick till ska vi inte gå in på här, utan i stället konstatera att Språknämndens gamla tidskrift Språkvård i samband med detta lades ner för att återuppstå som Språktidningen, vilken av allt att döma har blivit en stor framgång.
Den gamla Språkvård var oftast så knastertorr att man nästan var rädd för att den skulle självantända i hyllan. Den nya Språktidningen vänder sig på ett helt annat sätt till språkintresserade utanför forskarkretsarna. Allmänheten har möjlighet att få svar på frågor och komma med iakttagelser och funderingar; dessutom rapporteras nyord in och förklaras vid behov. Särskild stadga åt tidningen ger de stående spalter som de pedagogiska, kunniga och spirituella språkvetarna och -vårdarna Catharina Grünbaum och Olle Josephson har. Andra fasta medarbetare är Lena Ekberg, Språkrådets chef, och Bo Bergman, vars etymologiska betraktelser avslutar varje nummer. Det förekommer också regelbundet recensioner av ny litteratur och artiklar om runinskrifter, våra äldsta texter, och lite annat smått och gott.
Årets första nummer har nyligen kommit ut och det är skönt att se att tidningens livskraft består. Av de större artiklarna handlar två om hur det gick till när skåningarna för ungefär 350 år sedan tvingades byta från danska till svenska. Språkfrågor får ju inte oss att gå ut och bygga gatubarrikader; det får de nästan i Belgien, och i en artikel om språktvisten i det landet – om det nu verkligen är ett land – beskrivs orsakerna till det. Utblickarna i numret går den här gången så långt som till Australien.
Redaktionen för Språktidningen uppmanas däremot att styra bort från kändisinslagen, som börjar bli smått enerverande: personer i bekantskapskretsen har slutat prenumerera på tidningen av den orsaken. Nationallinslusen Fredrik Lindström har en fast spalt i tidningen, och den mannen ger tyvärr inte bara mig invärtes klåda.
Fixarbloggen Just another Blogg.kristianstadsbladet.se weblog
I matsalen som vi snart ska ta tag i ordentligt fanns det några genomgående sprickor som behövde åtgärdas. Killarna fick en lucka så de kom en trappa upp för att åtgärda dem. Jag vet ju i det här laget om att en liten synlig spricka är betydligt större när man börjar ”peta” i den. Men jag trodde ändå inte att de skulle vara så stora som de var eftersom kratrarna i sig var stora och djupa. Nåja nu var det tur att det var ett tag sedan jag dammade av matsalen eftersom vi inte flyttat tillbaka dit efter väggflytten. När han hade hållit på att hacka en liten stund var det så dimmigt i rummet att han knappt var synlig längre. Men inget ont som inte har något gott med sig för när han sopade ihop murbruket och skulle slänga ut det så tog han fönstervägen… Då var han ju tvungen att ta bort byggplasten om än bara delvis och vips fick jag lite utsikt!
Jag har varit kär i 24 år. Det har varit obesvarad kärlek.
Jag var sex år gammal när jag var på Malmö stadion första gånger. Det var rökbomber, hemmaklack och termos och bullar i paus. Då var MFF bra. Alltid med i allsvenska toppen, gick vidare i europacuper och typ oslagbara på hemmaplan.
Jag är snart 30 och har sett fler matcher på plats än jag kan räkna. Jag har fler sparade programblad och kan fler laguppställningar än vad som är nyttigt för en frisk människa.
Jag har absolut ingenting för det. Minnena, souvenirerna och kunskapen är inte bra till något.
Att hålla på Malmö FF är som att vara kär i klassens snyggaste tjej. Höga förhoppningar – helt förgäves. Obesvarad kärlek – varje år kommer det nya killar som gör en besviken. Men hoppet lever kvar.
MFF har tagit tre SM-guld på 24 år. Det är inget vidare för en klubb som vill säga att man har landets mest framgångsrika fotbollslag (men helt ärligt vet vi alla att det faktiskt är IFK Göteborg, oavsett hur tungt det känns att erkänna).
24 år tar på tålamodet. Passionen avtar. Glöden falnar.
Jag har märkt det inför årets säsong.
Jag har inte orkat hänga med i silly season-snacket. Jag har inte sett en enda träningsmatch, inte ens på Sydsvenskans internetsändningar. Jag har inte köpt kvällstidningarnas allsvenska bilagor. Och i går fick jag fråga min bror om hur premiärelvan skulle se ut.
Men ändå. Jag längtade till avspark hela måndagen. Och när det var avspark för årets upplaga av ”Di Blåe” satt jag framför tv:n och hoppades.
Bostadsbloggen Just another Blogg.kristianstadsbladet.se weblog
Akut vedbrist! Den långa kalla vintern har gjort att det sinar i vedbodarna runt om. Men var ska man som privatperson hitta bra, torr ved?
Hitta.se listar bara tre företag om man söker på Ved och 044-området: Hörröds Skog och Parkentreprenad, Pelletscenter Skåne i Arlöv och Stenbroflis HB i Huaröd. Eniro är inte mycket bättre, utan listar Näsums ved (två gånger) samt C4 ved i Sönnarslöv.
Nu är den torra veden säkert slut för den här säsongen, och den som eldat sparsamt har några klabbar kvar till resten av vinterns kulna kvällar.Men det gäller att vara ute i god tid inför nästa säsong, hitta en skogsägare som delar med sig av sina fällda trän och låta det torka ordentligt. Och nog är det lite konstigt att det är så firmor som officiellt säljer ved? Allt fler har bras- eller vedkamin, fler och fler eldar med ved, alla inser att det inte går att köpa ved på macken (för 85 kronor för en liten säck som räcker en kväll) när man kan köpa en kubik för 300-350 kronor.
Problemet är väl bara att hitta rätt vedhandlare och få rätt ved. Torr, lagrad ved, gärna kluven så man slipper bli varm tre gånger (huggning, stapling och eldning) och så det inte ryker sura, förgiftande partiklar över nejden.
Tommy Svenssons motorblogg Tommy Svensson skriver om motor på Kristianstadsbladet.se
Patrik Flodin tog enkelt hand om segern i första deltävlingen i det kinesiska Rallymästerskapet, Moho-Rally. Svenskt blev det även på andra plats genom Patrik Sandell, som dock var två minuter efter Flodin. Sandell skyllde den stora tidsdifferensen på däcken…
Med lite tur kan alltså Flodin vid årets slut vara Världsmästare i P-WRC, Svensk Mästare, Rysk Mästare och Kinesisk Mästare. Vem var det som sa att det inte finns någon återväxt i svensk rallysport?
Nu är det bara för Flodin och Sandell att packa väskorna och styra kosan mot Jordanien där nästa VM-runda körs om två veckor. Där får de sällskap av PG Anderson som gör en ny start i den tjeckiska Skodan.
Totalt 36 ekipage är anmälda till Jordanien, vilket är ungefär hälften så många som körde Rally Sweden, men en bil mer än i Mexicos VM-rally. Ändå brukar dödgrävarna här hemma skrika om att vårt VM-rally är kass och det är alldeles för få som vill köra på de dåliga Värmländska grusvägarna. Nu blev det ett streck i räkningen i år för de här trista typerna, med massor av snö och stort startfält. Så det kan gå…
Till sist måste jag bara berätta om att jag i helgen å tjänstens vägnar, bevistade en sammankomst i projektet ”KlimatVardag”. Säkert inget fel på projektet, men måste de ”klimatsmarta” se så ”rediga” ut? De flesta deltagarna seglade omkring med samma leende på läpparna som pårökta Preembjörnar, fyllda av missionen att rädda jorden. Nu tror jag inte riktig på alla skräckrapporter från FN:s klimatpanel och diverse ”klimatjesusar”, men här hade dom iallafall en trogen och hänförd skara.
Helena Heliossons blogg Just another Blogg.kristianstadsbladet.se weblog
Sitter och kollar Greklandsresor. Fick en plötslig längtan efter värme, vin och fetaost. Jag vet, man behöver inte åka ända till Grekland för vin och ost, men det blir så mycket godare på plats. Jag fortsätter drömma. Det kostar ju inget.
Det dök upp ett paket med Friggs nya Naturdiet-produkter på redaktionen, innehållande ett par energibars med apelsinsmak och smoothies med blåbärssmak.
Alltså, nu tycker ju jag att riktig mat är det bästa i alla lägen, och när man dessutom läser på förpackningarna att de är tänkta som en hjälp när man vill gå ned i vikt, så blir man riktigt konfunderad.
En smoothie som måltidsersättning? Eller en pytteliten chokladaktig kaka?
För det första innehåller produkterna väl mycket socker för att vara särskilt bra som gå-ned-i-vikt-mat, för det andra: Hur mycket mättar egentligen en liten smoothie eller energibar?
Produkterna innehåller ändå 200 kalorier – jag svepte en av de där blåbärsdryckerna när jag kom hem från en cykeltur förra veckan och var snorhungrig… men tio minuter senare var jag ju lika hungrig igen.
Inget vidare bra om det är viktnedgång man är ute efter – då är det smartare att få i sig något med mer volym och kostfibrer och mindre energi som mättar!
Däremot kan den här typen av produkter fungera bra exempelvis om:
* Man ska köra långa träningspass, och behöver fylla på energi. Jag skulle absolut kunna tänka mig att ha en energibar till hands att stoppa i mig mellan passen kvällar när jag har flera pass på raken. Likadant om man är ute och cyklar länge, (vilket för min del innebär mer än en timme, sen brukar det bli soppatorsk) och behöver fylla på med energi för att inte orken ska tryta. En energibar eller dryck fyller ju inte magsäcken så man känner sig spyfärdig när man tränar på det.
* Det är krisläge med maten om man ska sticka och träna direkt efter jobbet och inte ätit något sedan lunchen. En smoothie eller en bar blir ett mellanmål som i varje fall ger en liten grund att träna på.
* Om man är ute på golfbanan en hel dag och inte känner för att stoppa i sig en korv efter nio hål.
Kulturbloggen Just another Blogg.kristianstadsbladet.se weblog
Ordningen verkar vara återställd, i alla fall tillfälligt, på de så populära kulturluncherna i Kristianstad. I dag ska det nämligen exekveras avancerad pianomusik av Linda Dahl Laursen till ackompanjemang av diskret klirrande bestick. Hittills i år har lunchernas kulturella innehåll annars bestått av föredrag om mat och råvaror, vilket ju är lite som att bjuda bagarbarn på bröd. Ska kulturluncherna vara en andlig spis och inte bara bukfylla bör ju föreläsningarna handla om annat än mat. Att prata om mat när mat avnjuts är ungefär lika upphetsande som att höra författare diskutera själva skrivandet, ett osvikligt sömnmedel.
För övrigt är det givetvis rätt att tala om matkultur: den varierar från land till land, från region till region, och rentav från familj till familj. Men det har samtidigt blivit något av tv-ålderns gissel att det lagas mat i precis alla hörn: det fräser och puttrar ohygieniskt överallt hela tiden, rödkindade kockar kläcker ur sig några självgoda förnumstigheter, och så provsmakas och smaskas det i förbifarten. Sedan sitter man där som ett levande frågetecken, men det är meningen att man ska klicka sig fram till en text-tv-sida någonstans och skriva av det recept som den pratglade kocken nyss har materialiserat i tv-rutan.
Denna slösande verksamhet har vad jag skulle vilja kalla enställföreträdande karaktär. Försäljningen av hel- eller halvklara maträtter lär oavbrutet öka. Andra lagar mat för oss med de yppersta råvaror, andra provsmakar den för oss under hör- och synbar njutning i tv-rutan, medan vi lite skamset och med kurrande mage smyger ut i köket och sätter på ugnen och gör processen kort med den färdigfabricerade maträtt vi har kånkat hem från stormarknadens frysar.
För mig är den svenska tryckfrihetslagstiftningen en förutsättning för demokratin. Alla människor har en grundläggande rätt till tryck- och yttrandefrihet. Enskilda personer eller olika grupper som på olika vis försöker påverka eller inskränka den rättigheten förespråkar i princip ett totalitärt samhälle.
Däremot betyder det inte att jag låter alla uttrycka sin åsikter i Kristianstadsbladet. Inom pressen har vi etiska regler som vi rättar oss efter – vi kan kalla dem någon form av kvalitetsmärkning.
Däremot är det min och alla andra utgivares skyldighet att reagera när någon eller några hotar den svenska tryck- och yttrandefriheten. När konstnären Lars Vilks hotas till döds för att ha avbildat Muhammed som rondellhund i en teckning så måste vi stå upp för allas vår rätt att uttrycka våra åsikter.
Lars Vilks teckning är en provokation och att publicera den enbart för att missakta en religiös åskådning är otänkbart för mig.
Däremot finns det sammanhang där vi som dagstidning ska och bör publicera bilder som är provocerande och som kan skada andra människor. Det kan röra en debatt på någon av tidningens åsiktssidor då religion och yttrandefrihet debatteras, precis som vi gjorde på ledar- och kultursidan i torsdags, men det kan också vara att vill visa att yttrandefriheten står över dödshot eller då bilden får ett nyhetsvärde.
Dödshotet mot Lars Vilks visar att tryck- och yttrandefrihet inte är någon självklarhet.
Muhammedkrisen startade när Jyllands Posten 2005 publicerade ett flertal teckningar på Muhammed. Delar av den muslimska världen reagerade kraftfullt. Knut Westergard, en av de danska tecknarna, mordhotades. Stora kravaller rasade och olika kampanjer mot Danmark genomfördes.
2007 publicerade Nerikes Allehanda Lars Vilks teckning i samband med en artikel på ledarsidan. Efter publiceringen utfäste terrornätverket Al-Qaida i Irak en belöning till den som mördade Lars Vilks på 100.000 dollar och till den som mördade chefredaktören och ansvarige utgivaren på Nerikes Allehanda Ulf Johansson på 50.000 dollar.
I år har hoten på nytt uppmärksammats. Nu senast i veckan då fyra män och tre kvinnor greps på Irland misstänkta för en mordkomplott mot konstnären Lars Vilks. I januari bröt sig en 28-årig man in i Knut Westergaards hem beväpnad med en yxa.
Vi har en lång tradition av tryck- och yttrandefrihet i Sverige. Den ska vi värna och vårda. Oavsett om tryck- och yttrandefriheten handlar om Muhammedteckningar, den fängslade journalisten Dawit Isaak i Eritrea eller politiker och tjänstemän som vill undanhålla allmänheten viktiga uppgifter eller vill begränsa våra rättigheter.
Och visst kan jag tycka att Lars Vilks teckning är en onödig provokation – men jag tänker ändå strida för hans rättighet att uttrycka sina tankar på det sätt som han själv tycker är lämpligt.
Kenneth Fredriksson med övergångspapper.
Bild: Privat
Ex-allsvenske forwarden Kenneth Fredriksson, med förflutet i Örebro och Brage, har ångrat sig och återvänder till Rinkaby GoIF efter en kort sejour i Gränum.
Fredriksson gjorde 18 mål i sexan i fjol och siktar, enligt uppgift, på att förbättra den noteringen i år.
Rinkaby har även fått klartecken från Markus Nilsson, som därmed fortsätter ännu ett år.
Tommy Svenssons motorblogg Tommy Svensson skriver om motor på Kristianstadsbladet.se
För fotbollsälskarna är det något speciellt med den allsvenska premiären ( imorgon måndag börjar MFF marschen mot SM-guldet) och likadant är det för oss ”rallytöffar”, när det är tid för barmarkspremiär i rally eller rättare sagt som i helgen, RS. Nu är det i gång och nu är det vår oavsett om vädret vill eller ej!
Asfaltskungen från Eslöv Mats Andersson förnekade sig inte på Sturup utan åkte åttor runt konkurrenterna med sin lilla 1600-kubiks Proton i första deltävlingen i RS-DM. Inte utan att man ser likheter med namnen från Forshaga, med efternamnet Jonsson. Båda är allt för överlägsna för att det ska bli riktigt spännande race där de ställer upp. Dessutom åker båda Matsarna i underlägset bilmaterial i jämförelse med många av konkurrenterna. Men det som skiljer i material kompenserar man med stor förartalang och sådant finns inte att köpa för pengar…
Nu hade ”mjölkabonnen” från Sösdala, Ebbe Nilsson, den ende som på allvar utmanade Mats ifjol, lite oflyt. Den nya kit-car Golfen var inte testad tillräckligt för riktigt snabba varv runt den halkiga banan. Framförallt var det bakvagnen som inte ville som Ebbe ville. Trots mycket skruvande nådde han inte fram till Asfaltskungen även om han pressade tiderna för varje åk.
Normalt är det kit-car Puman som är Ebbes vapen i RS-DM, men den nyrenoverade motorn har ännu inte kommit tillbaka från England. Men till nästa deltävling i Hörby om två veckor ska allt vara klart. Förresten får den snart sällskap hemma i Ebbes garage av ännu en Puma som byggts hos Ford Motorsport och som tidigare körts av Miko Hirvonen vid ett par tillfällen.
Sturupsprinten blev ganska odramatisk trots halkan, men nestorn i gänget Östen Andersson, 65+ och pappa till Mats hade oturen att sätta Kadetten i räcket. Skadorna blev inte så farliga, men sedan tillkom drivaxelbrott och styrproblem vilket förstörde premiären för Östen. Att märka är att han innehade samma position på sjuttiotalet som Mats har nu, nämligen Skånsk Asfaltskung.
Oflyt hade en annan duktig asfaltsåkare, Tollarpsboende Christoffer Nordholm i B-förarnas Volvo Originalklass då växellådan krånglade på 740:an. Segraren Björn Stuhre, Tomelilla var dock alltför överlägsen för att Nordholm skulle kunnat hota även med friska växlar…
Från Sturup till Bahrain är det en bit och det är väl bara det man kör på asfalt på båda ställen som förenar. Där blev det inte den klang och jubelföreställning som Michael Schumacher hoppades av sin come back. Startade sjua och slutade sexa, fullt godkänt men Schumi själv är naturligtvis inte nöjd förrän han står överst på pallen. Nu blev det Ferrari för hela slanten i Formel 1 premiären genom Fernando Alonso och stallkompisen Felipe Massa som tvåa.
Kommentarer (0)